"Utan inre förändring kan det inte bli någon annan förändring"
/Medborgarrättsaktivisten Kyodo Williams
Vi lever i en värld med flera lager av kriser. Medvetenhet om världens kriser eller en indirekt eller direkt exponering för dem orsakar ångest och stress för många. Med medkänsla för det vi står inför kan mindfulness och somatiska metoder erbjuda resurser för att läka, vara med och uppleva förkroppsligade strategier för att hantera lidandet i vår tid.
Den tid vi lever i formas av den kapitalistiska mentaliteten, den binära könshierarkin, hetero- och vit-normativiteten. Dessa strukturer verkar inte bara utifrån, utan skapar aktivt världen som vi upplever den inifrån. Den värld vi lever i är förkroppsligad i oss. Hur kan kroppslighet vara en helande kraft som samtidigt integrerar sociala förhållanden, strukturella orättvisor och systematiska förtryckande krafter? Hur kan kroppsmedvetenhet ge radikala möjligheter till läkning och kraft till kollektiv förändring?
Vi hävdar att om vi blir medvetna om dessa strukturer med ett kroppsligt förhållningssätt finns det möjlighet till hållbar omvandling på både individuell och kollektiv nivå. Förkroppsligande i detta sammanhang innebär att vi tar oss an kroppsorienterade praktiker som engagerar andra delar av vårt erfarande än bara den intellektuella förståelsen kan göra. Vi kommer att känna, förnimma och knyta an till och genom våra kroppar. Från denna förkroppsligade plats kommer vi att smälta och skörda våra nya upptäckter. Genom individuellt uppvaknande till våra egna mönster kan vi också skapa medvetenhet och förändring i kollektiva strukturer.
Strukturellt trauma, liksom individuellt trauma, bryter ner känslan av trygghet, samhörighet och värdighet i individernas och samhällenas sinnen, kroppar och själar. Det skapar kollektiva överlevnadsstrategier som förkroppsligas i kulturella normer och praxis. (Heines, 2020; 80).
Det är naturligt och många gånger nödvändiga copingmekanismer för att döva det överväldigande lidandet i den här världen. Vad händer när vi öppnar upp och hittar möjliga strategier för att möta och omfamna denna smärta? Vi vill skapa ett utrymme där vi kan hedra smärtan, både individuellt och kollektivt, ansluta oss till skönheten i medkänsla och omsorg för dig själv och planeten, omfamna den och omvandla vår överlevnadsmekanism till att vara i linje med vad vi djupt värdesätter.
Ofta finns det inga gemensamma, delade utrymmen för att hantera smärtan. Vi kan ha individuell terapi och kollektiv aktivism, och det finns en stark kraft för djupgående förändringar när dessa två områden förenas. Det finns ett behov av att föra en diskussion om aktuella fenomen på ett förkroppsligat och trovärdigt sätt. Förkroppsligade metoder ger oss ett bredare sätt att uppleva och frigöra den enorma och intensiva information som vi dagligen omges av. Att tillsammans dela smärtan av världens nöd och strukturella skador kan ge utrymme för djup läkning och empowerment. Detta kan inspirera oss till att skapa förändring där individernas eget välbefinnande står i centrum för den kollektiva omvandlingen.
"Vad får oss att agera på vår empati på ett konstruktivt sätt? Hur arbetar vi oss igenom vår empatiska överväldigelse när vi känner en annans smärta som om den vore vår egen? Finns det något annat sätt att agera än att reagera med förnekelse och avstängning kontra hopplöshet och förtvivlan? Det här är frågor som jag är genuint engagerad och nyfiken på i vår tid av flerskiktade världskriser. Detta inkluderar naturligtvis också våra personliga liv och relationer, med de små och stora strider och lidanden som vi upplever genom att bara vara människor. Vi kan vara glada över att det finns många människor som också är upptagna av dessa frågor. Dr Kristin Neff har forskat om medkänsla i årtionden, och det har visat sig att om man känner en annan människas smärta (empati) aktiveras stress- och rädsloresponser i hjärnan. Medan att rikta den smärtan till medkännande svar aktiverar hjärnans belöningscenter, vilket ger oss motståndskraft och styrka att hantera. De flesta av oss kan känna andras smärta, men vi vet inte alltid hur vi ska koppla den till våra medkännande svar. Jag hoppas att vi kan skapa ett utrymme där vi kan ta itu med den smärta vi alla känner genom praktiskt tillämpade och känslomässigt förankrade metoder för medkänsla, tillhörighet och värdighet. Att bry sig om andras lidande är något djupt meningsfullt och djupgående, inte bara för andras lidande utan också för vår egen värdighet. Låt oss fortsätta att lära oss detta. Jag tror verkligen att detta är avgörande i vår tid! " /ElinMaria Sydänvirta
Denna text skapades tillsammans med Julia Silvero.