Mindfulness och somatik

Välkommen till att bara vara och vila i medveten närvaro och traditionella och moderna övningar från mindfulness och övningar som är inriktade på medkänsla. Vi utforskar ett förhållningssätt till livet som bygger på närvaro och medkänsla, vilket ger motståndskraft under stress och resurser för återhämtning och balans. När vi tränar mindfulness odlar vi en förmåga att vara med det som är och kliva ut ur våra automatiska reaktioner för att istället reagera på livets olika händelser med större medkänsla.

Mindfulness beskrivs som en livsväg med rötter i de hinduiska och buddhistiska traditionerna. I västvärlden har mindfulness kommit att bli en väl beforskad och evidensbaserad metod för att öka välbefinnande, hälsa och livskvalitet.

Några fördelar med Mindfulness-övningar är i tjänst hos:
- Stressreducering och återhämtning.
- Ta steget ut ur autopiloten och öka vår förmåga att medvetet agera i stället för att reagera.
- Förståelse för dina beteenden och deras koppling till tanke, känsla, kropp och handling.
- Att möta livet och vara med sig själv utifrån ett medvetet, medkännande och förkroppsligat förhållningssätt.
- Kroppsmedvetenhet.
- Learning Interception och att ta hand om våra kroppsliga upplevelser.
- Mindfulness för vardagslivet.

Västerländsk forskning om och förhållningssätt till specifika metoder för mindfulness har skapat ett brett utbud av olika program som syftar till att stödja hälsa och välbefinnande. För att förstå mindfulness fullt ut kan man dock inte skilja den från dess filosofiska, traditionella och andliga rötter. Mindfulness kan användas av alla, oavsett religiös eller kulturell identitet, och en viktig hörnsten i mindfulnesstraditionerna är att praktisera medkänsla.

"Jag lär ut denna trefaldiga sanning till alla: Ett generöst hjärta, vänligt tal och ett leverne i tjänst och medkänsla är de saker som förenar mänskligheten." /Buddha

Medkänsla är ett radikalt sätt att erkänna lidande som en del av att vara människa och en förståelse för att när vi är våra allierade snarare än våra fiender skapar vi mer konstruktiva och hållbara sätt att hantera livet. Vi övar oss i att vara vår egen vän, även när vi behöver det som mest. Medkänsla är nyckeln till att reagera på stress med omsorg och till att skapa gemenskap i relationer i stället för separation. Vi sitter alla i samma båt.

Med medkänsla kan vi bygga en grund för inre stöd i livets alla stunder och en känsla av tillhörighet - med förmågan för vårt nervsystem att skapa trygghet i motsats till de överlevnadsmekanismer som våra kroppar använder när vi upplever stress. Ett grundläggande tillvägagångssätt i österländsk filosofi är att förstå hur vi alla, både människor, djur och natur, interagerar och påverkar varandra och att det därför är etiskt värdefullt att ta hand om varandra, att odla en omsorg om andra. I den buddhistiska traditionen är medkänsla en riktlinje, något som leder till lycka och är en stor del av meningen med livet. Medkänsla är idag en beprövad och forskningsbaserad metod i västvärlden som ett sätt att öka välbefinnandet och motståndskraften mitt i livets utmaningar.

Självmedkänsla innebär att vi övar oss i att vara vårt eget inre stöd på samma sätt som vi är motiverade att stödja andra vi bryr oss om. Genom att odla omsorgen och förmågan att vara med oss själva, särskilt när vi behöver det som mest, ökar vår tillgång till inre stöd och tillhörighet, motståndskraft och återhämtning.

“...att bara märka vad som händer är ofta inte tillräckligt. Vi måste omfamna oss själva. Medan mindfulness säger oss: ‘Håll ditt lidande i rymlig medvetenhet’, säger visdomen i självmedkänsla: ‘Var snäll mot dig själv när du lider’. Självmedkänsla öppnar en ny väg till läkning. Värme skapar utrymme. Mindfulness inbjuder oss att fråga: ‘Vad upplever jag just nu? Självmedkänsla inbjuder oss att fråga: ’Vad behöver jag just nu?‘ / Dr Christopher Germer.
Att vara mindfulness tillsammans med medkänsla är en hörnsten för förmågan att vara med oss själva, så att säga den helt centrala meditationsövningen. Utan medkänsla blir det för svårt att vara med obehag och det kommer snarare att leda oss till dissociation än till helhet och samhörighet.

När vi integrerar självmedkänsla genom att ta hand om våra kroppsliga och sensoriska perspektiv skapar vi förutsättningar för att komma i kontakt med och vara i det vi upplever. När vi upplever stress är vår kropp den viktigaste källan till att hantera den. När vi håller kontakten med våra kroppar lika mycket som vi utvecklar intellektuell förståelse, kan vi integrera och hitta mer förmåga att hantera vårt obehag.

“Är du bekväm? Det kan missförstås. Är du bekväm? Även under stor stress och smärta kan vi vara bekväma med att vara oss själva. Det är inte bara att inte ha ont - komfort betyder inte att inte ha ont. Det är att vi är här i vår kropp. Kanske är vi helt olyckliga, men vi är här, med alla känslor och all frustration och glädje. Det är jag är fortfarande här. Och jag är tacksam.” /Bonnie Bainbridge Cohen.

Att utveckla vår kontakt med kroppen och vår känsel kallas interoception och är nära kopplat till hur vi hanterar och reagerar på stress och hur vi förebygger utmattning och överväldigande känslor. Genom att utveckla vår interoception och kontakt med kroppen, tillsammans med ett lugnande och omhändertagande förhållningssätt, kan vi skapa utrymme för återhämtning och mer hållbara sätt att hantera livet. När vi bygger upp ett inre stöd för våra kroppsliga förnimmelser utnyttjar vi vårt lugna och självreglerande system och skapar fler förutsättningar för återhämtning och motståndskraft.

"När vi är medkännande med oss själva när vi kämpar är vår medvetenhet inte längre helt uppslukad av lidandet; den är också full av omtanke om den som lider. Vi är större än vår smärta; vi är också den kärlek som håller smärtan. Denna livlina kan vara en källa till stor mening och tillfredsställelse, oavsett hur svårt det är i stunden."
- Kristin Neff, Djärv självmedkänsla

När vi kommer i djupare kontakt med våra förnimmande kroppar som andas och lever börjar den upplevda världen själv att förändras och omvandlas. Vår förståelse av livet stiger upp ur våra levande kroppar. Vi kan uppleva saker och ting - vi kan röra, höra och smaka saker - bara för att vi själva är en del av den förnimmande värld som vi uppfattar! Det latinska ordet soma betyder "den levande kroppen". Somatisk rörelse är ett område inom kropps-terapi och rörelse-studier som syftar till att uppleva och känna oss själva och kroppen inifrån kroppen.

I somatisk danspraktik lär vi oss förkroppsligade förhållningssätt till rörelse, kropp och medvetande. Med ett experimentellt förhållningssätt lär vi oss kroppslig handlingskraft och anatomi, och vi lär oss också att koppla samman och integrera vårt väsen som en helhet.

ElinMaria och Gabriel hämtar inspiration från Contact Improvisation, dansimprovisation, mindful movement, utvecklingsinriktade rörelsemönster, Body Mind Centering, experimentell anatomi, autentisk rörelse och eko-somatik.

Eco-Somatik är ett framväxande tvärvetenskapligt område som kopplar samman kroppsformande metoder som dans och läkande konst med ekologisk medvetenhet. Somatiska rörelsemetoder har möjlighet att bryta dikotomin mellan människa och natur och synliggöra att vi är ömsesidigt sammansvetsade. Vårt mål är att göra oss medvetna om hur kropp och natur är sammankopplade och att kroppen är naturen, genom det ständiga utbytet av syre från jordens växter och träd, mat som vi äter, fotspår som vi gör i vårt samspel med ekosystemet.

“Vi är inte åtskilda från jorden; vi är lika mycket en del av planeten jorden som varje cell i vår kropp är en del av oss.” /Mike Samuels, M.D. och Hal Zina Bennet, Well Body Well Earth

Välkommen att ge näring åt din relation och tillhörighet till dig själv och den här vackra planeten jorden!

När ElinMaria faciliterar mindfulness och somatik;

- Jag ordnar övningar och grupprocesser med utrymme för valmöjligheter. Jag uppmuntrar och stöder deltagarna att lyssna, ta en paus och vara med sina gränser.

- Jag integrerar medkänsla i min undervisning som ett återkommande förhållningssätt till oss själva och varandra, både genom attityder och specifika övningar. Med medkänsla kan vi bygga en grund för inre stöd i våra inlärningsprocesser och en känsla av tillhörighet - med möjlighet för vårt nervsystem att skapa trygghet i motsats till de överlevnadsmekanismer som våra kroppar använder när vi har stressfaktorer.

- När vi utövar metoder där vi får mer kontakt med oss själva, våra kroppar och varandra, förebygger jag medvetet att deltagarna inte blir överväldigade. I min facilitering har jag för avsikt att hedra pauser, arbeta långsamt, med utrymme för att kliva ur en övning, för att förebygga med grundande resurser och förankra oss i det här nuvarande ögonblicket så att det kan bli ett så säkert utforskande som möjligt.

- Dessa kurser är inte gruppterapi, utan utbildning för att stödja färdigheter för att ta hand om dig själv i vardagen. Om du behöver ett djupare arbete för att läka ditt förflutna är min inbjudan att du söker upp en terapeut, lärare, healer eller shaman som specialiserat sig på arbete med trauma-integration för att hjälpa dig på din resa.

ElinMaria Sydänvirta har mer än 20 års daglig erfarenhet av somatik och meditation. Utbildad bland annat vid Nordiska Yoga-institutet Viryayoga-lärare (RYS200h), Yoga nidra-lärare (RYS30h) Mindfulness Center Sverige (MfC), ISLO Dans och Somatik och Somatik (1 års heltidsutbildning) samt Somatic selfcompassion® with trauma Informed Approach (100h). Min bakgrund inom somatik och mindfulness började när jag var 14 år gammal och dök djupt in i meditations- och yogavärlden, 5 rytmer, somatiska metoder och andningsarbete. Sedan dess har olika rörelse- och meditationsdiscipliner varit en del av mitt dagliga liv. Inom meditation har jag främst praktiserat mindfulness-meditation och Transcendental Meditation (TM). Mitt specialintresse är medkänsla-baserade tekniker och samhörighet med naturen.

För Gabriel är mindfulness och meditation en del av livet. Efter att ha upptäckt meditation 2004 har han mediterat dagligen och deltagit i många Vipassana-meditations retreater. Under sina resor runt om i världen har Gabriel bott i ashrams, kloster och tempel, t.ex. i Tibet, Nepal och Indien och tillbringat långa perioder i naturen i tystnad, fastande och i meditation.
Aguahara, vattenbehandlingar, vattendans och att vara i vattnet har varit en stor del av den här vägen. Mindfulness och att vara närvarande är viktigt för Gabriel i hans vardag.

"Utan inre förändring kan ingen annan förändring ske"
/Medborgarrättsaktivisten Kyodo Williams

Vi lever i en värld med flera lager av kriser. Medvetenhet om världens kriser eller en indirekt eller direkt exponering för dem orsakar ångest och stress för många. Med medkänsla för det vi står inför kan mindfulness och somatiska metoder erbjuda resurser för att läka, vara med och uppleva förkroppsligade strategier för att hantera lidandet i vår tid.

Den tid vi lever i formas av den kapitalistiska mentaliteten, den binära könshierarkin, hetero- och vit-normativiteten. Dessa strukturer verkar inte bara utifrån, utan skapar aktivt världen som vi upplever den inifrån. Den värld vi lever i är förkroppsligad i oss. Hur kan kroppslighet vara en helande kraft som samtidigt integrerar sociala förhållanden, strukturella orättvisor och systematiska förtryckande krafter? Hur kan kroppsmedvetenhet ge radikala möjligheter till läkning och kraft till kollektiv förändring?

Vi hävdar att om vi blir medvetna om dessa strukturer med ett kroppsligt förhållningssätt finns det möjlighet till hållbar omvandling på både individuell och kollektiv nivå. Förkroppsligande i detta sammanhang innebär att vi tar oss an kroppsorienterade praktiker som engagerar andra delar av vårt erfarande än bara den intellektuella förståelsen kan göra. Vi kommer att känna, förnimma och knyta an till och genom våra kroppar. Från denna förkroppsligade plats kommer vi att smälta och skörda våra nya upptäckter. Genom individuellt uppvaknande till våra egna mönster kan vi också skapa medvetenhet och förändring i kollektiva strukturer.

Strukturellt trauma, liksom individuellt trauma, bryter ner känslan av trygghet, samhörighet och värdighet i individernas och samhällenas sinnen, kroppar och själar. Det skapar kollektiva överlevnadsstrategier som förkroppsligas i kulturella normer och praxis. (Heines, 2020; 80).

Det är naturligt och många gånger nödvändiga copingmekanismer för att döva det överväldigande lidandet i den här världen. Vad händer när vi öppnar upp och hittar möjliga strategier för att möta och omfamna denna smärta? Vi vill skapa ett utrymme där vi kan hedra smärtan, både individuellt och kollektivt, ansluta oss till skönheten i medkänsla och omsorg för dig själv och planeten, omfamna den och omvandla vår överlevnadsmekanism till att vara i linje med vad vi djupt värdesätter.

Ofta finns det inga gemensamma, delade utrymmen för att hantera smärtan. Vi kan ha individuell terapi och kollektiv aktivism, och det finns en stark kraft för djupgående förändringar när dessa två områden förenas. Det finns ett behov av att föra en diskussion om aktuella fenomen på ett förkroppsligat och trovärdigt sätt. Förkroppsligade metoder ger oss ett bredare sätt att uppleva och frigöra den enorma och intensiva information som vi dagligen omges av. Att tillsammans dela smärtan av världens nöd och strukturella skador kan ge utrymme för djup läkning och empowerment. Detta kan inspirera oss till att skapa förändring där individernas eget välbefinnande står i centrum för den kollektiva omvandlingen.

"Vad får oss att agera på vår empati på ett konstruktivt sätt? Hur arbetar vi oss igenom vår empatiska överväldigelse när vi känner en annans smärta som om den vore vår egen? Finns det något annat sätt att agera än att reagera med förnekelse och avstängning kontra hopplöshet och förtvivlan? Det här är frågor som jag är genuint engagerad och nyfiken på i vår tid av flerskiktade världskriser. Detta inkluderar naturligtvis också våra personliga liv och relationer, med de små och stora strider och lidanden som vi upplever genom att bara vara människor. Vi kan vara glada över att det finns många människor som också är upptagna av dessa frågor. Dr Kristin Neff har forskat om medkänsla i årtionden, och det har visat sig att om man känner en annan människas smärta (empati) aktiveras stress- och rädsloresponser i hjärnan. Medan att rikta den smärtan till medkännande svar aktiverar hjärnans belöningscenter, vilket ger oss motståndskraft och styrka att hantera. De flesta av oss kan känna andras smärta, men vi vet inte alltid hur vi ska koppla den till våra medkännande svar. Jag hoppas att vi kan skapa ett utrymme där vi kan ta itu med den smärta vi alla känner genom praktiskt tillämpade och känslomässigt förankrade metoder för medkänsla, tillhörighet och värdighet. Att bry sig om andras lidande är något djupt meningsfullt och djupgående, inte bara för andras lidande utan också för vår egen värdighet. Låt oss fortsätta att lära oss detta. Jag tror verkligen att detta är avgörande i vår tid! " /ElinMaria Sydänvirta

Denna text skapades tillsammans med Julia Silvero.